Sådan husse, sådan hund och mamma är lik sin mamma

Jag hittade en gammal ofärdig bloggpost från 29/4. Idag är det d 10/6. Den säger inte så mycket som jag tänkte att den skulle få göra då när jag började skriva den, så titeln är väl onödigt lång. Men ändå. Nu kapar jag slutet på den här och låter resten flyga ut i cyberrymden till var och en som så önskar. Och kan. (Alla har ju inte internet.)

Tänk att man kan vara så lik sin far. Idag fick jag besök av en gammal vän. Vi ses väldigt sällan. Väldigt sällan. Hans far har jag träffat lite oftare. Den visuella likheten är långt ifrån slående, men sättet att ta social samvaro (vad ska det betyda?) för givet och att eftertänksamt dröja sig kvar vid en tanke, det blev så uppenbart hur lika far och son är i detta avseende. Varje tystnad är aktiv tystnad och aktiv tystnad blir aldrig någon pinsam tystnad. Sedär, då lärde jag mig något nytt idag. Har inte tänkt på det förut, att det är så det är med pinsam tystnad, även om jag själv undermedvetet använt den kunskapen redan tidigare. Imorgon ska vi två gå på bal tillsammans. Det blir nog kul! (Dessutom har han en typisk Göran-jacka)

Jag inser att jag tycker om att skriva så som jag inte tycker om att läsa. Det är inte så bra tror jag.