Hur kan det kännas bra att höra att artisten tycker att den konserten jag var på var hans sämsta någonsin?

I lördags var jag på konsert med Robbie Williams. Eller med mamma, syster och svåger, beroende på hur man ser det. Det var ju jättebra ju! Jag är så nöjd! Jag tycker väldigt bra om Robbie, men förra gången jag var på hans konsert så var det helt enkelt INTE BRA. Det kändes så frustrerande med den helt galna publiken som tyckte att han var underbar vad han än gjorde och hur han än gjorde det och sedan recensionerna från fanatiska 33-åriga kvinnor som redan på förhand var helt uppslukade och inte KUNDE märka hur odräglig han egentligen var.

Men det där har jag fått upprättelse för två gånger nu. För det första så var det en sådan otrolig lättnad att se dokumentären om Robbies liv när det var som längst kört i botten. Då fick jag bekräftelse på mina upplevelser från konserten av honom själv. Han sa att just den konserten i Stockholm, då mådde han som allra sämst och han kunde göra precis vad som helst på scen, vara hur odräglig eller dålig som helst, publiken höjde honom till skyarna ändå. Och DET kan man faktiskt förstå är jobbigt för psyket - det kvittar om jag gör det här bra eller dåligt, det är bara namnet Robbie Williams som betyder något, min talang är betydelselös. Jag hade alltså rätt! Han var inte så GORGEOUS och oemotståndlig som publiken och recensenterna tyckte. Det var befogat av mig att inte hålla med. Sedan kan jag ju inte förneka att det trots det var väldigt roligt mellan varven och när han väl sjöng (och inte pratade) så var han ju duktig som alltid, det sitter i hans ryggrad.

Men det viktigaste av allt - i lördags kom upprättelse nummer två: konserten på Ullevi! Det var så roligt att se Robbie, han var ju bra såklart och uppepå det, att se hur glad han var och hur bra han verkade må. Som en helt annan person. Det var liksom upplyftande att se honom. Härligt! Publiken var också riktigt riktigt bra. Det var bra tryck redan innan han kom in och sedan en bit in på konserten så lyckades vi till och med få Robbie att tappa fattningen genom att 56 000 pers jublade "Woj-oj-oj Woj-oj-oj-oj Woj-oj-oj-oj-oj-oj-oj-oj" när han tog en liten vattenpaus. Det var han INTE beredd på och det var roligt att se :) Han blev ju väldigt glad av det också.

Det enda som var lite tråkigt var att vår läktarsektion var så tråkig och satt ner nästan hela tiden och var dåliga på att vifta och klappa och så. Men jag och syster gjorde vårt bästa för att hålla stämningen uppe. :) Men som helhet var det GRYMT. Jag vågar knappt tänka på att lilla jag, som brukar vara väldigt återhållsam när det gäller att lägga pengar på t-shirtar, köpte en Robbie-tikjört för 520 spänn.... brrhu *ryser* Det gick liksom inte att motstå efteråt den konserten och med så vacker tröja.

Nästa spelning jag har för ögonen är Svend Asmussen som ska spela på Katalin den tjugosjätte augusti. Det ska också bli grymt, fastän helt annorlunda.